Vägen till lägenhet

Många har frågat hur jag och Amir fick lägenheten vid Mall of Scandinavia så jag tänkte berätta för er.. 

Vi flyttade tillbaka från USA och invaderade direkt farmors/min lägenhet eftersom A's mamma tog hans rum när han flyttade till USA. 
Det tog sin tid, vi sökte jobb, tog små jobb, min bror kom hit som jag var tvungen att ta hand om i 3-4 månader men tillslut tog vi letandet på allvar och kollade överallt. 

Vi kollade på blocket, facebook grupper (lägenhet sökes, lägenhet bytes, lägenheter i Stockholm etc) blev medlem i bostadsförmedlingen och gick även med i Qasa.se (där vi hittade denna lägenhet). 

Jag vill bara varna er för att ansöka till vissa saker på facebook och blocket då många mailar på engelska och skriver väääldigt skumma saker. Glöm inte att vara på er vakt och lyssna på det som låter mest logiskt. 
(Ska jag berätta om hur jag nästan blev lurad på 22.000 kr i ett annat inlägg?)
 
 
 
Hur som helst ansökte vi till massa lägenheter på Qasa, trots att det var dyrt. Qasa.se är alltså dotterbolaget till hemnet.se som också håller i lägenhetsköp och så. Betalning sker INTE till privatpersonen som äger lägenheten. Säger dom det lurar dom er. Betalningen sker säkert via Qasas fakturerings system. 

Såhär såg annonsen ut


Först blev vi nekade. Både jag och A hade skapat ett konto på Qasa och sökte till samma lägenheter för att få större chans att få en lägenhet. Så denna ägare skrev till både mig och A som frågade om vi var intresserade. 

Efter många om och men om priset, om platsen etc kom vi överrens om att möta upp hyresägarens mamma för lägenhetsvisning eftersom ägaren själv är bosatt i Monaco för studier och jobb. 

När vi kom dit gick vi vilse, Mall of Scandinavia hade ännu inte byggts klart (1 månad före öppning) men tillslut träffade vi henne. En jätte snäll kvinna som granskade hur vi var och om vi var fastanställda. (vissa kräver ju att du ska bevisa att du kommer kunna betala under tiden du bor där, så du måste ha med anställningskontrakt eller något som bevisar att du har råd). 

Efter mötet sa mamman att hon gillade oss, men att valet av hyresgäst är upp till hennes dotter. Samma kväll skrev ägaren till oss att hennes mamma gillade oss, och att intervjun/lägenhetsvisningen för människorna dagen efter skulle ställas in om vi ville ha lägenheten inom någon vecka. Så vi tackade ja - trots priset. 

Så vi packade ihop vårt pick och pack och flyttade in någon vecka senare. Nycklarna kom, vi betalade deposition + månadshyran. Som tur var hade jag jobbat pengar hela sommaren och hade en stadig ekonomi. 

Ägaren till lägenheten kanske kommer tillbaka i Juni, ELLER så förlängs kontraktet till December. Vi HOPPAS att de förlängs men man vet aldrig. Och jag vet inte hur jag vill göra efter denna lägenhet. Jag känner mig inte redo att köpa en lägenhet då jag vill satsa på att resa runt. Men att hyra andrahand är så BRUTALT dyrt.. Och det måste man tänka på. 

Vill man bo fancy + dyrt eller vill man bo litet och spara mycket till att få resa (eller kanske spara och flytta utomlands?) Det är upp till en själv. 

Men jag skulle absolut tipsa QASA till er då dom är 100% säkra, recensioner finns och ja, det har funkat hela tiden för mig! 
SÅ mina vänner... Hittade jag en lägenhet :) 
1

Video om förhållanden..?




Jag funderar på att göra en video där jag öppet pratar om hur jag ser på kärlek/förhållanden. Inte prata privat om mitt och A's förhållande såklart men vad jag fått gå igenom och hur jag som flickvän är och vad mina bästa tips för att få ett långt förhållande (ur mitt perspektiv). Även fast jag är så ung som jag anser mig vara och som andra anser, tror jag inte jag är ensam om att känna kärlek som om jag levt med det i hundra år. 

Vad tycker ni? Om jag skulle, vad skulle ni vilja veta? 


 
2

Partner asnwertime

Hej! jag undrar hur det funkade för er att ha ett förhållande på distans? fanns det stunder där ni bara ville ge upp och har ni några bra tips på hur ett distansförhållande kan klara sig? ska nämligen resa till usa i ett år och min pojkvän kommer bo kvar i sverige :/ 
mvh anonym
- Hej! För oss hade vi sammanlagt 4 månader distans av konstant skypande. Det var nog i början då jag stalkade han på insta som jag kände "nej han ska dra till USA skitsamma" och ju närmre tiden gick desto mer umgicks vi, DESTO mer grät jag och sa till honom att jag tänkt flera gånger på att avsluta det vi håller på att få för att jag ville att han skulle må bra, och han kände detsamma. Men vi bestämde oss för att vara starka, vi är unga och det finns möjligheter till allt. Låt han hälsa på dig, åk hem så ofta du kan, få det att funka, lita på varandra, älska varandra, bråka inte över att ni saknar varandra. Om man verkligen älskar varandra är distans något som kommer förstärka er! 





Har ni funderat på att börja plugga igen? Eller liknande? Vad är era framtidsplaner (karriärsmässigt) vad är era drömyrken? Ni är superfina tillsammans
- Ja, det har vi faktiskt. Inte i Sverige dock. Aldrig i livet haha. Efter att vi kommit tillbaka har vi insett vilket liv vi får här i Sverige och att vi båda ser en framtid med våra passioner i ett varmt land med trevliga människor. Jag är nog mer EMOT Sverige än vad Amir är. Han liksom vänjer sig men jag fortsätter klaga, för helt ärligt så finns det inget "sånt är livet man får helt enkelt ta det med en nypa salt" . Nej jag tycker vi ska ta chansen att dö lyckliga och inte tänka på att man spenderat sitt liv jobbat för mycket och varit olycklig. 
Amir vill spela basket och jag följer med han vart han än väljer att åka för jag vet att vi varje hörn i hela världen finns alltid dans, kommer alltid att finnas. 

Funderar ni på att ta ert förhållande ett steg längre? Vill ni ha barn
- Oj.. Hehe. Självklart har vi funderat på det. Det är ju så vanligt i Sverige att vänta i flera år på att ta ett annat steg för att det inte ska gå för snabbt. Vilket kanske är bra. Eller så kanske det inte är bra, ibland kanske man drar ut det så länge att det förstör ett förhållande? Som ni hör funderar jag ju på det. Men absolut har vi pratat om barn. Det låter helt overkligt! Våra mammor födde oss när de båda var 21 år gamla. Jag fyller 21 om 2 veckor liksom! WUUT haha. Men jag kan inte tänka mig bli mamma än, men samtidig vill jag inte vara för gammal. Innan 25 år siktar jag mot. Beroende på hur mycket jag fått ut på livet utan att behöva känna att jag måste anpassa mig till ett barn. 
 
 


Hur kom ni på att ni ville flytta ihop?
- Jag flyttade ju till USA där han bodde med mina 2 barndomsvänner och 1 annan vän. Och vi alla såg det som en självklarthet att jag skulle flytta in med dom eftersom hyran blev billigare och jag ville inte ha en random tjej roommate jag inte kände. Jag ville hellre bo med min pojkvän eftersom jag ändå skulle sovit över hos han varje dag haha. Sen när vi kom till Sverige frågade vi oss själva om det är här vi splittas upp och flyttar hem, men han följde med mig eftersom hans mamma tog hans rum efter han hade flyttat och min säng var ganska så stor osv. Men det höll liksom inte att vi bodde med farmor eftersom vi vill umgås med vänner hos oss och ha ett eget privaltliv och samtidigt inte vara ivägen för farmor. Och vi såg det som en självklarhet att bo ihop från att jag flyttade in med honom i USA :) 


Hur mycket ligger hyran? O hur får ni ihop med eran ekonomi? Hur fick ni lägenheten? Gör fler vloggs.
- Hyran är ganska dyr (!) över 10 lax kan jag bara säga. Eftersom vi båda nästan tjänar lika mycket och splittar hälften hälften på hyran underlättar det ju. I USA betalade vi runt 7.000 var, då var vi alltså 5 pers som betalade så mycekt VAR! men vår lön gör så att vi har råd :) Vi fick den igenom hemnets dotterbolag Qasa. Jätte säkert tycker jag! Absolut ska jag det :) 
 


Har ni några short girl/ tall guy problems i ert förhållande och dagliga liv tillsammans? i så fall vad och hur löser ni det? hahah
- Hej! Hahah vilken rolig fråga! 
Absolut kan vi väl ha det. Jag får ont i nacken om vi står och pussas för länge för han är så lång. Dock får han inte ont i nacken av att böja sig ner .. ? Kanske att hans fötter ligger utanför sängen och att jag vill ha täcket högre upp men då får hans fötter inget täcke. Så hur löser vi detta..? Jag föredrar att pussa han när vi sitter ner eller om han inte lyfter mig. Och det med sängen, vi lägger en filt över oss som täcker alla delar som vårt lilla täcke inte kan göra för oss.  Men juste!! en till sak. Han når ju allt, lägger saker jätte jätte högt upp, medans jag måste ta fram en stol för att få ner det. Han brukar ibland reta mig och ta något som tillhör mig och hålla i det med min arm så jag försöker klättra upp på han och ta det men det går inte haha.. Det finns ingen lösning till den.. 


Hur bekväma känner ni er med varandra. Vågar ni göra allt framför den andra
- Absolut, vi har toalett dörren öppen när vi går på toa. Bryr oss inte om någon fis åker ut eller om en våldsam rap attackerar den andra. Även fast jag ibland kan bli äcklad är det ju roligt. DOCK är jag mer bekväm i att fisa och rapa än att låta han se mig skriva blogginlägg och redigera videos.. ? JÄTTE MÄRKLIGT eller hur?! 


Hur lång tid tog det för er att bli kära i varandra? 
- Detta är nog olika. Jag fick en liten mini crush på honom och stalkade skiten ur honom och hoppades på att han skulle ge mig uppmärksamhet och snapade alltid om hur snygg jag tyckte han var när jag gick ut och drack haha. Medans för han kom det nog precis när han skulle flytta till USA. Jag hade haft ögon för han i 3 månader och han hade väl haft det halft men höll sig tillbaka på grund av flytten till amerika. Så för han tog det säkert 3-4 månader tills han insåg att han var kär hehe. 

Var det kärlek vid första ögonkastet? 
- Asså denna fråga är så rolig! JA det var det för mig. Men inte för han. Jag fick kämpa för det liksom haha. Tänkte "Do you believe in love at first sight, or should I walk by you again?" 

Hur träffades ni?
- Vi träffades på en nattklubb, men det var liksom inte SÅDÄR att vi tyckte vi var snygga och höll på utan jag gick ut, såg mina barndomsvänner som gick i hans klass men tänkte "ohh vem är snyggingen bredvid mina barndomsvänner" så jag gick fram och hälsade. Senaste efter nån minut kom han fram till mig och frågade mig om jag kände MITT EX! hahah och då tänkte jag "Det e kört...Kommer aldrig få denna läckerbit" hahaha!

Bråkar ni ibland?
- Absolut! Ibland behöver par bråka, det låter kanske konstigt för vissa gör aldrig det. Men jag tror att när man bråkar är det av någon viktig anledning att man älskar varandra och ibland kanske tycker olika kring saker. Då krävs det mycket kompromiss vilket OCKSÅ är väldigt svårt. Det är svårt att leva från ett singelfokus på sig själv till att helt plötsligt vakna upp och ha fokus på dig och en annan människa i ditt liv du inte vill mista. Men vi bråkar oftast för att vi älskar varandra och vill varandras bästa bara :)

Har du fast jobb
- Ja det har jag (vi) :) 

 


4
Annonsera här »